Ung Vänster Haninge

På första Maj händer det mycket.
Vid La Mano Monememtet Samlades olika vänster organisationer på morgonen för att i vanlig ordning hedra de spanien frivilliga som 1936-38 reste för att medvärka i spanska inbördeskriget och kämpa för ett demokratiskt samhälle. 500 personer från sverge åkte var av ca 40%  aldrig återvände hem.

Detta tal skrev och höll jag vid La Mano morgonen den 1 maj.

Kamrater!

Så länge jag kan minnas har folk berättat för mig eller läst ur böcker om arbetarklassens kamp, om de vars kamp levt vidare och byggt grunden till våra drömmar om ett rättvist, demokratiskt och jämställt samhälle.
Idag har vi samlats för att hedra, minnas och bli påminda om den kampen som vi alla är en del av. I beundran för de vars namn lever vidare i våra minnen.

Med stolthet och vördnad hedrar vi dem, er som detta monument är rest för. Ni som frivilligt åkte till Spanien för att slåss för friheten, slåss för drömmen om ett demokratiskt samhälle. Ni lämnade era hem, familjer, vänner och arbeten i kampen för rättvisa. Minnet var eran del i kampen kommer alltid att leva vidare, då vi fortsätter att skriva eller berätta om historien som format vårt samhälle.
Ni ska alltid hedras och ge styrka åt oss att fortsätta trampa upp den väg ni med kärlek, mod och styrka lagt grund för. I tron om ett samhälle där endast folket har makten.

Samma människoförakt som streds emot i Spanien då kämpar vi i mot idag. Fascistiska rörelser har de senaste åren blivit allt mer synliga fått allt större utrymme i dagens media. Men det är våran skyldighet att förändra det.

Det är vi som varje morgon går för att lämna våra barn på dagis, är på väg till våra skolor eller våra arbetsplatser. Som svär högt när vi möts av fascistiska klistermärken på våra lyktstolpar och det är vi som river ner dem i en ständig vardaglig kamp mot förtryck och människoförakt. Det är våra hjärtan som fylls av glädje då vi upptäcker att vi inte är ensamma. Vist kan kampen kännas ensam. Se er om kring kamrater, vi är många och tillsammans kommer vi att segra.

Vi är också en del av dem man kommer att minnas, eftersom vi aldrig ger upp.
Det är vi som står på fascisternas torgmöten och buar, skramlar med nycklar, håller upp minnesark, slår eller hänvisar de fascistiska flygbladen till närmaste papperskorg. Vi som säger ifrån och tar diskussionerna, i fikarummet, på föräldramöten, på rasterna, i klassrummen eller i väntan på bussen.

Det är vi som gemensamt men många före oss, i glansen av deras minnen för den antifascistiska kampen vidare.


/ Maria Rosén Ordf Ung vänster Haninge.